Aide sur des tableurs

Klientelism, krigsförbrytare och risken för våld efter inbördeskrig

Arrested development: The dangerous mix of patronage and justice in post-conflict countries

Hur man bäst hanterar krigsförbrytare efter inbördeskrig har visat sig vara en nyckelfråga för att lyckas bygga fred. Å ena sidan hävdar viss forskning att amnestier kan vara användbara för att få slut på själva konflikten, medan det å andra sidan är viktigt att utreda krigsbrott för att underlätta försoning och etablera respekt för lag och ordning. En fråga som inte har uppmärksammats av den här litteraturen är vad som händer i postkonfliktländer just vid det tillfälle som före detta krigsherrar grips. Dessa gripanden har ibland lett till våldsamma protester från anhängarna till den anklagade, som till exempel när den före detta jugoslaviske ledaren Slobodan Milosevic greps i april 2001. Detta ledde till skottlossning mellan hans lojalister och polisstyrkor, och det fanns en risk att situationen skulle utvecklas till ett nytt inbördeskrig. Vid andra tillfällen, som när Charles Taylor greps i Liberia i mars 2006, så skedde inte samma våldsamma motreaktion. Vad förklarar denna skillnad? Vi menar att risken för våld i samband med gripandet av före detta krigsherrar beror på vilken politisk och ekonomisk roll de har spelat efter konflikten har avslutats. Det är inte ovanligt att före detta ledare fortsätter att ha inflytande och kontrollera tillgångar i form av politisk makt eller ekonomiska resurser även efter ett fredsavtal. Detta ger dem möjlighet att fördela stöd till sina anhängare vilket gör att informella nätverk - ofta byggda på korruption - som skapats redan under konflikten finns kvar eller växer sig starkare. Vi argumenterar att risken för våld är störst om häktade ledare har monopoliserat fördelningen av ekonomiskt stöd till sitt nätverk. När sådana ledare arresteras riskerar anhängarna att förlora tillgång till de resurser som de ofta är beroende av. För att bevara nätverket intakt, har juniora eliter incitament att organisera våldsamheter för att tvinga myndigheterna att inkludera dem i andra nätverk eller släppa den häktade ledaren. Vi kommer att använda två olika metoder för att undersöka förklaringsvärdet av denna hypotes. Vi kommer först att genomföra en kvantitativ studie som undersöker förekomsten av våld i samband med gripandet av ledare i krigshärjade länder mellan 1946 och 2015. För att kontrollera samband identifierade i den kvantitativa studien, och i mer detalj förstå hur gripanden i vissa fall leder till våldsamheter, kommer vi även att genomföra en komparativ studie som jämför arresteringen av Slobodan Milosevic (f.d. Jugoslavien) och Charles Taylor (Liberia). Material för den komparativa studien kommer att samlas in med hjälp av social nätverksanalys och djupintervjuer med f.d. kombattanter, politiska ledare, journalister och NGO-representanter i Liberia och Serbien. För att resultaten från studien ska göras direkt användbara för svensk utvecklingspolitik, så kommer lärdomar att presenteras både i generella termer och specifikt för att stödja Sveriges roll i byggandet av fred och demokrati i Myanmar. I likhet med Liberia och Serbien efter krigen pågår idag ett intensivt reformarbete av politik och institutioner i Myanmar där frågor hur man ska hantera klientelism och begångna människorättsbrott är mycket känsliga. Genom att anordna seminarier med forskare, civilsamhället, och beslutsfattare i Myanmar där erfarenheter från andra länder diskuteras öppnar vi debatten om dessa frågor i landet samt bidrar med fall-specifika förslag för hur rättvisa och stabil fred kan uppnås.

Managing perpetrators of war crimes has been identified as a key challenge for peacebuilding in the wake of civil war. This project focuses on what happens to post-war societies at the moment leaders are arrested, which we suggest threaten former wartime leaders' patronage networks and may provoke a return to violence. We argue that violence is particularly likely to occur when incarcerated leaders have monopolized peacetime flows of patronage to their constituencies. In such situations, arrests are likely to leave clients in need, obliging them to leave the network. To salvage waning networks junior elites have incentives to organize armed attacks to compel the authorities to give them positions in the government or release the detained leader. The study will employ a mixed-method approach; a quantitative study of post-armed conflict arrests in the world (1946 to 2015) will be accompanied by a structured, focused comparison between the incarceration of Slobodan Milosevic (ex-Yugoslavia) and Charles Taylor (Liberia). By combining quantitative evidence with case analysis, this project will provide unique insights into the effect of the socioeconomic, political and military influence that wartime leaders often maintain even in post-conflict societies. The findings will advance scholarship and contribute to policy recommendation about how states can establish accountable and transparent rules and institutions that promote peace, security, and development.

ID Projet

SE-0-29-2016-05734_3-251-43082

Statut de l'activité

2 - Implementation

Type d'aide

D02 - Autres formes d’assistance technique

% to Libéria

100.00

Organisations

Funding

Sweden

Implementing

Uppsala universitet

Extending

None

Code CRS	%
Institutions scientifiques et de recherche (43082)	100.0